torsdag, april 30, 2009

Nils Christie - Reflections on Deviance and Social Control 2009


Part 1:6



Part 2:6



Part 3:6



Part 4:6



Part 5:6



Part 6:6




Om och med Nils Christie

Alltför mycket har blivit kriminellt, Understreckare Svenska Dagbladet, Henrik Tham, 10 juli 2005
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_437693.svd

"Läroböcker är djävulens uppfinning" Om skolan inte fanns, Dagens Nyheter, Nisse Larsson, 2002-09-23
http://www.dn.se/insidan/lat-barnen-vara-en-del-av-samhallet-1.115527

Nils Christie - en minimalist som vill ha så lite straff som möjligt
Brottsförebyggande rådet, 2006-05-16
http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=7&id=206


tisdag, april 14, 2009

Officiell vrålpremiär!

Nu  har jag fixat det viktigaste och lagt in tillräckligt mycket så att Du kan upptäcka lydnadsmedias tricks för att hålla dig kvar i lydnadskulturen.

Det återstår förståss en hel del länkar mellan inläggen och fixande av etiketter för att det ska bli riktigt bra.

Ser fram emot dina kommentarer och att Du vill Gästblogga!



Glappet ökar mellan medborgare och stat - För lydnadskulturen är dold


Upptäck HUR Lydnadsmedia hindrar

Kolla och lyssna på Max Peezay & Hop Louie - Boven i dramat Och lyssna på Fuck You Svenneland av Mangemyt. 

Textraden i "Boven i dramat": ”Jag tänker vara en samhällsfara så länge mitt folk är en handelsvara” - säger en hel del och ”Fuck You Svenneland” med Mangemyt säger mig samma sak.

Max Peezay & Hop Louie - Boven i dramat


Det blir allt mer tydligt att grunderna för hur vi lever inte längre funkar. Det är inte bara klimatförändringar och ekonomisk härdsmälta som poängterar att något är käpprätt åt helvete.

Det som inte stämmer finns i detaljer såväl som i det stora.

Ett utmärkt exempel är att många idag är engagerade i debatten om fildelning som till och med skapat ett politiskt parti: Piratpartiet. 

De som tidigare hade monopol på att distribuera film och musik har inte hängt med och vill därför vill förbjuda de nya tekniska möjligheterna med fildelning.

Det riktigt töntiga är att staten med den politiska eliten står på förbudsivrarnas sida och sätter käppar i hjulet för en snabb konstruktiv utveckling.

Visst, problemet kan beskrivas på många sätt - detta är bara ett.

Men det väsentliga är inte fildelning utan glappet mellan ett tidigare samhälle och ett blivande. Få diskuterar detta glapp idag. Det är just därför som Lägga locket på finns. Min tanke är att göra glappet tydligt för att på så sätt möjliggöra nästa steg.

Den fetaste anledningen till att det är som det är beror på att skola, journalister, tidningar och media i allmänhet förstärker och skyddar de tidigare idealen och på så sätt förhindrar en demokratisk utveckling.

På så sätt stoppas möjliga utvecklingsvägar och ett ständigt ökande glapp skapas mellan våra möjligheter, behov, förutsättningar och den officiella synen på hur saker och ting - måste - vara.

Det tragikomiska idag är att ett tidigare makt- eller lydnadsperspektiv inte heller är någons. Det finns knappast någon i dag vare sig i Sverige eller i väst som har något att tjäna på att trycka ner. Det är ju till och med så att vi idag saknar initiativ och nya kunskaper. Men de ålderdomliga traditionerna lever vidare och sätter stopp därför att de inte avslöjas.

Det extra vidriga är att glappet utnyttjas av dem som på olika sätt är fast i den tidigare lydnadskulturen och som lösning kräver MER lydnad, MER rasism och MER diskriminering.

Det kan säkert vara så att även de som har formell makt är kvar i värderingar och traditioner som de skulle vilja bli av med om de hade känt till hur det ligger till.

Tänk bara på begrepp som konflikträdsla och Jante. Det är mycket som i grund och botten handlar om vår självklara lydnad och rädsla för att inte ”vara till lags”. Det är traditioner som ingen idag har någon nytta av. 

Vi måste därför göra upp med grunderna för lydnadskulturen som fortfarande verkar som ett dolt ideal i samhället.

Många tror att hindret finns i könsrollstänkande eller i rasism. I själva verket är alla former av diskriminering en konsekvens av lydnadskulturen; där enbart det etablerade synsättet talar om vad som är rätt.

Samtidigt är det ju så att det pågår en utveckling som kraftfullt visar på alternativ och som medverkar till att lydnadskulturen håller på att övergå till en dialog- eller förståelsekultur.

En viktig del i denna utveckling är bloggar och andra former av sociala medier som  i lydnadsmedia bara brukar beskrivas som ”teknisk utveckling”. I själva verket är det frågan fördjupning av demokratiska ideal. Men eftersom lydnadsmedia försvarar lydnadskulturen blir det bara frågan om ”teknik”.

Om vi går på denna beskrivning kommer vi inte särskilt långt - dessutom blir det svårare att skapa ännu smartare tekniska verktyg.

När du tydligt kan se den kvardröjande lydnadskulturen blir det möjligt att i inte bara protestera här och där eller mot ytliga saker – du kan gå på djupet och se annars dolda samband.

Du kommer att upptäcka att vi bokstavligen är i glappet mellan hur det har varit i århundraden och till vår framtid.

Vi har benen i framtiden medan lydnadsmedia som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet tvingar oss att ha kvar huvudet i gårdagen.

Visst är det så att även lydnadsmedia är del av omvandlingen och rapporterar om hur den ”perfekta” lydnaden luckras upp. Till exempelvis hade Dagens Nyheter på första sidan av sin sajt dessa två nyheter den 13 april 2009.

- Hon fick rätt mot kommunen, 18-åriga eleven Emelie Holmgren. Överklagade beslutet att sälja Tibble gymnasium till ett privat företag - och vann.
http://www.dn.se/sthlm/hon-fick-ratt-mot-kommunen-1.842990

- Arbetslös bloggare kräver besked om indragen a-kassa
Bloggade utan ersättning. "De har nog missuppfattat vad jag gör.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/arbetslos-bloggare-kraver-besked-om-a-kassa-1.842969

Ett ständigt återkommande exempel på att lydnadskulturen håller på att förlora är bruket av digitalkameror. Nu senast när den brittiska polisens version kan motbevisas. 


Wired har ett bra inlägg om just detta sammanhang Little Brother Is Watching You, Holden Frith April 09, 2009 Med länk till Little Brother av Cory Doctorow (född 1971)



Ett annat exempel på att lydnadskulturen håller på att förlora inflytande är Wikileaks som publicerar dokument mynigheter och företag vill hålla hemliga.


Även om det finns spår här och där som visar hur lydnadskulturen håller på att försvinna verkar de etablerade lydnadstraditionerna som den självklara grunden för hur ”saker och ting måste” vara. 

Det är först när vi tydligt ser lydnadskulturens traditioner och hur den påverkar oss i vår vardag som vi på allvar kan fördjupa demokratin.

Innan bilden är klar och tydlig ökar glappet mellan medborgare och staten med skolan och olika myndigheter som bevarar den dolda lydnadskulturen. Eller som låten "Boven i dramat" skildrar med ”Jag tänker vara en samhällsfara så länge mitt folk är en handelsvara”. 

Tyvärr är det lätt hänt att protester mot lydnadskulturen blir en del av lydnadskulturen. Det kan till exempelvis ske genom att kalla det jag skriver om för ett ”vänsterperspektiv”. I själva verket är det givetvis inte alls så eftersom de etablerade politiska uppdelningarna är en del av lydnadskulturen. 

Det enda som jag intresserar mig för är våra möjligheter att påverka genom tankar, argument och åsikter. Lydnadskulturen styr och ställer genom att lydnadsmedia på ett dolt sätt förhindra tankar, argument och åsikter.

Protester mot lydnadskulturen är och har varit en viktig del av musik och konst, I uppföljaren till Så knullar staten Din själ kommer jag att skriva om denna ständiga inspiration. Redan nu kan du kolla på en skiss med många videoklipp.

Det är alltid kul att läsa om hur den befängda tanken att vilja lagstifta bort problem. Läs: Bofasta biografägare hotas av kringresande cirkusar, 9 april 2009 på Copyriot.





Kanske Piratpartiet är räddningen - Om de byter namn

En möjlig förhoppning är att Piratpartiet byter namn och på allvar intresserar sig för de grunder som de redan engagerar sig i som till exempelvis fördjupning av demokratin, yttrandefrihet, integritetsfrågor, upphovsrätt och många andra frågor som är grundläggande för oss idag.

Piratpartiet verkar just nu vara den enda politiska organisation som har ett kritiskt perspektiv på etablerade traditioner.

Därtill är det så att alla andra politiska partier som har fått någon betydande spridning tror att de i första hand måste försvara lydnadskulturen.

Men för att det ska lyckas - går det inte att kalla sig för pirater. Många politiska rörelser som har fått en stor betydelse har haft en "piratperiod" för att sedan växa till rörelser som på ett smartare sätt kan nå ut med sitt budskap och de riktigt väsentliga frågorna.

Ett namn är en fråga om identitet. Det går därför inte att särskilt effektivt tala om upphovsrätt eller demokrati under en piratflagga.

Piratpartister - Ni har inget att förlora. Ni har allt att vinna. BYT NAMN NU och ni blir en politisk kraft på riktigt!

Att byta namn är dessutom en utmärkt nyhet som i sin tur kan driva ett intresse.

Piratpartiet - med ett smartare namn - skulle kunna kidnappa hela det kommande svenska valet genom att bygga en sajt där medborgarna själva skulle kunna definiera vad de vill rösta på.

Visst skulle det vara spännande att få veta vad det skulle innebära för alla olika politiska frågor som är inlåsta i ett lydnadsperspektiv? Tänk bara på centrala frågor som skatter, miljö/energi och skola.

Lydnadsmedia och Lydnadskultur


UPPTÄCK HINDREN - SÅ ATT VI KAN GÅ VIDARE

En lydnadskultur är en kultur där lydnad är det enda möjliga eller tänkbara. Varför skapande och alternativ till lydnad är obegripligt eller flummigt. Lydnadsmedia är de som på olika sätt förmedlar att lydnad är det enda riktiga.

Idag är det vanligt att lydnadsmedia försöker visa att ”du är bra som du är fast du inte är lyder” genom att till exempelvis visa hur viktigt det är med flummiga saker som ”kreativitet”. Med andra ord lydnadskulturen fortsätter i en geggig mjukisversion som går ut på att passivisera dig.

Idag finns en allmän förståelse att media i olika former i praktiken styr samhället och våra framtida möjligheter. Just därför är det viktigt att bry sig om vad media pysslar med.

Det var inte så länge sedan tidningar och böcker bara fick ges ut med tillstånd av kungen eller staten. Därför är det inte särskilt märkligt att många journalister fortfarande sitter fast i en lydnadskultur där det är självklart att uppfostra och tillrättavisa medborgarna till ”den rätta ordningen”.

Tyvärr är det många som tror att vi i Västvärlden är helt kvitt den blinda lydnaden. Det är politiskt korrekt att säga att vi kan tala om allt och att vi inte tvingas lyda några tabun.

I dag invaggar media oss att vi lever i den bästa av världar. Förtryck och brott mot demokrati finns alltid någon annanstans. Journalister verkar modiga genom att vara i opposition mot småsaker och att få oss att tro att bagateller är revolutionerande. Små skandaler här och där får dig att tro att det skipas rättvisa och etablerade och etablerade politiker får lov att göra reklam för sina gulliga ideal. 

Sådana saker är bara början.

Det verkligt effektiva bedrägeriet är att du luras att tro på "den enda möjliga sanningen" genom ordval och hur saker och ting presenteras. Eller när blind lydnad rakt av proklameras som det enda vettiga.

Att vi vanligen inte kan upptäcka att det faktiskt är så beror på att manipulationen är dold. Att den kan vara dold beror på att lydnadsmedia förstärker och skyddar det lydnadsperspektiv som vi lär oss är det enda möjliga i skolan. Därför kan vi inte se HUR vi tvingas kvar i en lydnadskultur.

Lydnadsmedia upprätthåller på så sätt en ond cirkel som inte är så lätt att komma ur.

De som är fast i att tro att lydnad är det enda goda eller möjliga kan givetvis inte så lätt hålla med om att deras perspektiv på världen är ett särskilt synsätt eftersom lydnad för dem ÄR det enda möjliga medan allt annat bara är flum. På så sätt kan lydnadens onda cirkel leva vidare.

Det är ju även så att vi vill ju så förtvivlat gärna tro på att allt är fint hemma hos oss. Vi vill ju så gärna tro att de snälla journalisterna ger oss "saklig och objektiv information".

Det som ses som förtryck, rasism och diskriminering förändras under tid. För inte särskilt länge sedan vad det OK att säga ”neger”. Och det var inte länge sedan det fanns det gott om diktaturer i Västeuropa. Det allra största hindret för oss är nog att tro att det finns en sorts optimal demokrati som redan har uppnåtts.

Ett långsiktigt upprätthållande av lydnadskulturen är inte längre möjligt eftersom en lydnadskultur kräver monopol på tankar, åsikter och kunskap för att vara intakt och ge en illusion om ”den enda möjliga sanningen”. Med andra ord så fort det finns alternativ upphör monopolet.

Det jag kallar för lydnadsmedia är alla former av förmedling av lydnad som det enda tänkbara genom till exempelvis lydnadsord. Det kan vara en människa som förmedlar lydnadskulturens ideal liksom det kan vara böcker, bloggar eller tidningar. Det spelar med andra ord inte någon roll vilken teknik som används för att framföra lydnadsbudskapet.

Särskilt intressant blir det när Lydnadsmedia själv tar upp möjligheter att manipulera. Då blir det självklart att det är "alla andra" som pysslar med fula tricks. Och framför allt det är bara "chefer" och vad som gäller på "din arbetsplats" som kommer ifråga. 

Här är en spännande artikel som presenterar en bok om så kallade härskartekniker. I artikeln talas det om att både statsminister, nyhetsmedia och chefer på universitet använder härskartekniker. Men det skildras som att manipulation  enbart kan ske i direktkontakt mellan människor.

Det blir lite kul att nyhetsmedia, statsminister och universitet utnyttjr dessa härskartekniker samtidigt som resultatet av deras verksamheter tydligen är helt fria från denna ”härskarteknik”.

DN skriver om härskartekniker: Fula knep för att få makt, Thomas Lerner, 2008-02-28
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=747039&d=531



Orättvisa påhopp?

Många tycker säkert att jag är orättvis eftersom det här och där går att hitta protester mot lydnadskulturen.

Men det är bara frågan om enstaka ljusglimtar. Som vanligen inte handalr om lydnadskulturen som kultur eller system. När det händer sker är kritik vanligtvis så inlindade och icke rakt på sak att det är svårt att se att det faktiskt är frågan om en kritik.

Dessutom handlar kritiken vanligen bara om att ”kommersiella krafter” styr.

Se till exempelvis:

Pressens osynliga ledband, Ira Mallik, Svd,10 maj 2005
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_420067.svd

Folkhemmet inte fritt från diskriminering, Ingmarie Froman, SvD,19 februari 2009
http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/artikel_2489959.svd

Hierarkisk ordning odlas i skolorna, Anders Burman, SvD, 25 november 2008
http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/artikel_2093469.svd