VAD ÄR LYDNADSMEDIA? - Del 1
Denna text publicerades på Newsmill: 2009-03-05 under rubriken Bloggmakten.
Här har jag redigerat texten en smula.
Denna artikel var lustigt nog sista gången jag publicerade något på Newsmill eftersom jag en tid därefter inte ansågs vara en "expert".
Med andra ord Newsmill förvandlades till den form av lydnadsmedia jag skriver om i artikel och jag blev till en nyttig idiot.
Artikeln finns med här både för händelseförloppet och att det var i denna text som jag för första gången använde ordet Lydnadsmedia.
Mitt uppvaknande var när redaktören på Svenska Dagbladet sa att det jag hade skrivet var mycket intressant - MEN för brännbart.
Debatten om bloggar handlar om makt. Men får vill uttala ordet: makt. Jag menar att vi vinner mycket på att i klarspråk tala om hur det förhåller sig. Tidigare kanske det var ömtåligt men inte nu. Nu har lydnadsmedia redan förlorat och därför kan vi vara öppna.
Tidigare fanns bara kyrkans och kungens beslut. I dag börjar vi sakta att lära oss att vi lever i en annan värld.
Den himmelska ordningen - hierarkin - kyrkans och kungens ordning är inte längre den enda sanningen.
Men idag lever vi i mångt och mycket kvar i de tidigare förhållandena. Det är till exempelvis vanligt att i dag skilja mellan "riktiga nyheter" och det material som finns i bloggar. Hanna Marie Björklund menade ju att bloggar var underhållning i sitt inlägg: Bloggare mer rabiata än andra människor.
För mig är tvärt om. Det är lydnadskulturens medier som är underhållning. Lydnadsmedia skriver mest om sina egna föråldrade föreställningar som det är roligt att skratta åt.
Därför känns det så skönt varje gång töntarna irriterar sig på nya media och bloggar i synnerhet. På så sätt erkänner de ju sin underlägsenhet.
Någon gång på åttiotalet intervjuade jag och en vän Cveta Cvetkova som skulle disputera i sociologi.
Cveta skrev om hur de som har makten tillverkar en värld för de som måste lyda. På så sätt blir de som måste lyda övertygade om att den fiktiva världen är den enda möjliga.
I hennes arbete exemplifierade hon med det officiella svenska intresset för rasbiologi och att många svenskar (ända fram till 1975) hade blivit steriliserade på oklara grunder.
Inför hennes disputation skrev jag en "understreckare" till Svenska Dagbladet om rasbilogin i Sverige och steriliseringarna. Eftersom jag inte fick något svar ringde jag redaktören som sa de ord jag skrev i ingressen; ämnet var spännande och jag hade skrivit bra. MEN det var för brännbart.
Jag var kanske 25 år och det tog lång tid för mig att inse att det var jag som hade gått på en bluff om demokrati, tryckfrihet och många andra saker som jag hade fått lära mig var självklara - inte fanns. Det komiska var ju att det var just denna illusion som Cveta skrev om.
Lite senare blev storyn om rasbiologi och steriliseringarna en jättestor nyhet när Expressen (tror jag det var) skrev om det.
Men då var det ofarligt - det var bara en skandal. Cveta skrev om hur makten tillverkar en bluffvärld där steriliseringar och rasbiologi var ett exempel på maktutövning; det var detta perspektiv som var för farligt.
Jag som inte fattade att det var för brännbart - jag blev vad lydnadsmedia kallar för en rättshaverist. Jag ville inte finna mig i deras lögner.
När du läser lydnadsmedia var därför särskilt uppmärksam på hur de skriver om det de kallar för rättshaverister.
Lydnadsmedia avslöjar sig själva just här. De påstår att de är demokratins försvarare samtidigt som de hånar medborgare som inte håller med.
Ordet rättshaverist är vrålspännande. Än idag används det som att utpeka någon som är oberörbar. Men varför är en medborgare oberörbar? Martin Schori använder detta förtryckets ord i sitt inlägg: Bloggarnas kakafoni är outhärdlig
Jag skickar fortfarande regelbundet material till Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet för att de ska refusera mig - det roar mig oerhört - det ÄR lydnadsmedia som står för underhållningen.
Läs gärna den bok som Cvetcova senare skrev den heter Codes of power.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar